För ett år sedan slog Hamlet undan fötterna på mig.
Jag har blivit så cynisk efter det. Vågar inte längre tro på kärlek. Vågar inte träffa någon mer än två gånger. Vågar inte tro att det någonsin kommer att bli för mig.
Väljer bara de mest ouppnåeliga. De där som är så snygga att de kan få ligga med vem som helst. Att de vill ligga med mig är smickrande så klart. Men de vill inget annat, och inte jag heller. Det passar mig bra, bekräftar min självbild, att jag inte duger att älska.
Nu har jag några dejter med vanliga, trevliga, normalsnygga killar inbokade, men inombords har jag redan dissat dem.
Fan, måste på något sätt ta mig ur det här.
juliaoromeo 